- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 3 /
206

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dubbelt så många kalkonkycklingar som annars i
prästgården, och att ingen annan än jag kunde passa dem,
för det är några fasligt kinkiga och kitsliga kreatur,
och att vi skulle ha ångtröskan på hösten — för första
gången i prästgården — och då kunde han ju
begripa att jag inte kunde flytta ifrån dem det året.

Han satt en stund och såg allvarligt på mig —
å, jag glömmer det aldrig! Och så blev han gulblek
som ett vax i sitt ansikte. »Du erkänner själv», sa
han, »att du håller av mig och du vet, att jag har
alltid hållit dig kär. Och så kommer du med sådana
usla och eländiga de obotfärdigas förhinder som några
kalkonkycklingar och en ångtröska!! Somliga sälja
sin levnads lycka för pengar eller glans eller ståt
— somliga ge bort den i blindhet, för de se inte vad
som är värdefullt och vad som är värdelöst. Vad
har du för förpliktelser till en massa kalkonungar?

Sä höll han på en god stund. Men jag gav inte efter.
När han var gången, låg jag vaken hela natten och
grät. Många, många gånger har jag tänkt, hur sanna
hans ord voro. Och nu vet jag, att honom skulle jag

haft. Han tog sen en bra tös till kvinna. Men var

gång jag ser deras barn i kyrkan, får jag alltid huka
mig ner i bänken och snyta mig och torka ögonen.

Men har jag för mina bröders och likars skull varit
mig själv värst, så skall väl också Vår Herre en
gång i domens stund vara mig nådig och skänka
mig den eviga glädjen. Det är den enda trösten jag
har i min ensliga ålderdom. Och så Scrivers
Själaska tt, förstås. Vet han: det är riktigt trevliga historier,
som där stå i den boken. Det är nästan det enda,

som jag orkar läsa nu; det där andra om arvsynden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/3/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free