Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och nådens ordning med de många underavdelningarna
hoppar jag mest över nu för tiden. Jag har så svårt
att följa med, men jag förstod det kanske inte bättre
förr i tiden, fast jag då trodde det själv.
Ett par, tre år senare skattade Prästa-Saran åt
förgängelsen. Hennes uppfattning om släktingarna visade
sig fullt riktig. Ingen frågade efter hennes muntliga
förordnande om pengarnas fördelning, likets jordande
eller gravstenen. Hennes döda kropp sveptes i det
sämsta linne, som kunde uppletas, kistan såg ut som
en hackelseho, och inte ens den gamla
silverhals-knappen, som hon burit från sin tidigaste barndom,
fick hon med sig i graven. Maten på jordafärdsdagen
var ytterst tarvlig och snålt tilltagen, men brännvinet
flöt i strömmar, och griftefärden var därefter.
Gravstenen var den ynkligaste och billigaste, som
stenhuggaren hade på lager, och spräckt på en av
kors-armarna.
Slitningarna och trätorna om boet började redan
innan »spettkakorna» stuvats in i näsdukarna
begravningsdagen. Men de varade länge och vållade stora
misshälligheter och bitterhet mellan fränderna. Boets
vårdare vordo stämda på bouppteckningsed, och sedan
processades i åratal.
Prästa-Saras 8,000 kronor beredde inte hennes släkt
mer glädje än henne själv.
Jag kom en gång att tala om den saken med den
gamle klockaren, som hade väl reda på Prästa-Saras
öden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
