Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte vill jag ha en sådan der gammal ‘skrabba
som dig heller, för oss emellan — och det
behöfver ju inte komma ut vidare så länge
— så ska ja ha taflemakarens Botilla/’ —
“Nå, hvarför tramsar du på det viset då?*’
— “Jag kan ju ändå gå ner och fria till dig
ett slag: när han hör att där ä nå’n annan
som vill ha dig, blir han kanske mer
angelägen/’
Hur vi stodo där och slamsade, blefvo
vi slutligen öfverens, fast jag då inte trodde
det skulle tjäna till något.
Och nästa söndag kommer min kära Stål
i full uniform och blank som en specie. Det
var just på eftermiddagen och kaffesurran stod
på kakelugnen.
Bertel glodde stort, men bad Stål sitta
ner. Och när han hade fått en gök, började
min goda Stål på.
“Mitt ärende är egentligen till dig,
Marna!” sa han. “Jag har fått befordran och
kan gå långt om det vill sig riktigt — Karl
Johan började också som korporal. Och jag
har alltid haft ett godt öga till dig, det vet
du. Du är ett par år äldre än jag, men det
är gcdt att en knekt har en förståndig käring,
som kan hålla tummen på ögat på honom.
Jag har inte förr velat säga någonting, för jag
hörde en gång i världen hviskas om att
Bertel här skulle ha tänkt på dig. Och bevare
en fattig knekt för att vilja utmana en väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
