Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tack ska du nu i alla fall ha för
tillbudet, Stål!” sa jag. — “Om söndag kan jag ju
få höra in om hos dig här!” sa han och reste
sig opp, tog mössan och låtsade han skulle gå.
“Det behöfs inga nya visiter i det
ärendet här på stället!” sa Bertel och reste sig
upp. “Sådana där fina officersstöfvelputsare
.behöfva inte ränna här och spela kvickhufvud.
Marna ska bli kvinna här på stället och det
vet hon för länge se’n, fast hon sitter och
diif-vei med dig, min kära Stål eller Jern eller
Mässing eller Tanback — eller hvad du heter!’*
Stål gapade och såg så perplex ut som
han hade sväljt en hästskrapa.
“Men, bevare mig tös!” sa han.
“Hvarför har du inte kunnat säga ett ord till mig,
som är din köttsliga kusin — då hade jag
inte behöft hvarken att gå och ängslas innan
jag kom mig för eller sitta här som ett
spektakel för Er.’* — “Hvad två har sig emellan,
kommer inte tredje man vid!” sa Bertel. —
“När ska bröllopet stånda?” sa Stål och
plirade med ögonen. - — “Egentligen angår dei
ingen, men annars — lyses det första gång om
söndag, om du vill veta’t!” — “Och så skull
jag komma just i dag–––––-’en timme föi
sent’, som där står i visan. Det var då
riktigt förargligt!*’ sa Stål och åbäkade sig. —
“Jo, där fick du betydligt långt snusmagasin,
du!’’ sa Bertel och hade roligt. — “Ja, där
ser man hv;lka kastbollar vi ä i ödets hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
