Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— precis som rekryter för en general !’* sa
Stål och himlade med ögonen — “Jo jo, där
hittade du på ett sant ord. Men nu ska du
nte gå och hänga dig för det här, Stål — du
kan alltid få dig en annan. Töser ä galna
efter knektar som fäflugor efter ett nöt! Där
fins nog nå n till dig också med tiden.” —
“Jag hoppas det, Och för resten kunde inte
jag bjudit kusin Marna ett sådant hem som
du kan, Bertel!” sa Stål och slätade öfver
med hartassen. — “Tror jag med!” sa Bertel.
Så gick han bort till mig, strök mig
öfver håret och sa: “Och eftersom nu Stål så
här oväntadt har kommit underfund med den
här historien, så kan du duka, så vi få oss en
bit mat. Jag ska gå efter ett glas punsch, så
kunna vi ha liksom ett litet förlofningskalas—
blodet är ju alltid tjockare än vatten, så du
unnar honom väl gärna en tår?”
“När han hade gått ut, började Stål fnissa
och “göra gubbar”. — “Hvad vore Ni utan
oss militärer?” sa han. “Det är ändå vi som
vinna segrarna, åt oss själfva eller våra
bunds-förvandter: se, vi veta af gammalt att en
liten krigslist kan drifva fienden ur
förskans-ningarna.’’
— Nå, då var väl mor Marna riktigt glad,
hva?
— Hm. Jag visste ju det var det bästa som
kunde händabåde Bertel och mig—han kunde
aldrig fått en trognare och sträfsammare kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
