Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hade jag ärligt förtjänt min upphöjelse.
Men ändå så var det som jag inte riktigt kunde se
Bertel i ögonen de första dagarne —jag var rädd
att han skulle uppdaga, att det inte hade gått
riktigt årligt till, fast där låg ju ingen
ondska eller svek i det, utan det skedde i all
välmening.
Jag sa också till Stål att han skulle bli
rent olycklig om han gläfste ett ord om det.
Och det tror jag inte han har gjort — så
knekt han är. Annars prata de nog om allt
möjligt, när de sitta samman och festa. Det
göra för resten andra också.
Är det inte märkligt? Jag talar om det
också för honom, fast vi inte ä så fasligt
gamla bekanta, men jag tror, att det inte är af
bara nyfikenhet, som han så gärna vill höra
en hjärtehistoria, utan därför att folk kan
ha godt af att spegla sig själf i andra. Jo!
När Bertel låg på sitt yttersta, hade fått
sakramentet och tackade mig för all den
omvårdnad som jag hade haft om honom så
väl som om våra barn, så höll jag på att
tala om alltsammans för honom. Det var
liksom det tyngde mig att han skulle gå
hädan utan att känna mig riktigt från perm
till perm. Jag grät och bad till Herren i ett
par dygn både natt och dag för att han skulle
upplysa mig om det rätta. Men till slut teg
jag ändå: hade han kommit sig, hade det
kanske inte varit glömdt. Och se’n — jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
