Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ärft förgår, förvårft består.
En historia som börjar i Småland och slutar i Malmö
hamn.
— Hvarför heter en riktigt piffig
smålän-dingatös alltid Stina? sporde jag en gång en
glad Lundastudent, hvars vagga stått
någon-städes inom Getapuliens landamären.
— Därför att det namnet rimmar så bra
med kärlekspina! sa han.
Och därför kan ju tösen i den här lilla,
för resten alldeles sannfflrdiga historien också
heta Stina.
För hela verlden att skåda var hon den
vackraste och piggaste lilla däka, som blifvit
född mellan Tranås och Elmhult. Men hon
visste också om det. Det lär ju i öfrigt inte
vara så alldeles ovanligt, hvad flickorna
beträffar.
Ja, det var tösen. Nu komma vi till
pojken. Sander hette han.
Sander var inte så öfver sig vacker, men
kutryggig var han, så det förslog. Han hade
nästan också bort veta om det, ty alla slogo
honom i näsan med den skuldreknutan,
förstås.
Och allravärst var Stina — “det är gärna
den käraste, som lägger sten på börda,” sa
Sander ibland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
