Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hon kom opp igen, var det slut med
all fägring och blankhet. Hon såg ut i synen
som en gammal kampersten eller en
mask-äten ost och håret hade trillat af henne.
Poj-karne drogo sig undan med en förunderlig
blyghet — det var som om ingen hade känt
igen den fagra Stina längre.
Jösse från Gölberga hade beslutat att
skjuta opp sin resa till hösten: han kunde ju resa
när han ville, han, som inte reste för nöd eller
bröd skull. Och det glunkades så smått om,
att Per Larssons Ingeborg skulle vara med om
hans matskrin, kanske, när det ändtligen skulle
bära af.
Stina grät. Men därutaf blef hon inte ett
dugg vackrare.
“Glömd Ar tulpanen bland liljornas skara”
sa Sander, när han sporde olyckan. Och
därpå spelte han studentens visa, men bara
mycket tyst — utan klocka och utan bastoner.
Det såg nästan ut som han plitat för sig själf
med att få ihop nya ojrd till musiken.
— Hade det ändå varit jag, som fått
kopporna! sa han. Det hade ingenting gjort:
jag är led förut och på en bra puckel synas
inga sådana där småplitor! Men den granna
tösen!!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>