Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och jag eka gfirna ge tretti riksdaler
för att bli henne kvitt, sa Bokenblad och
gjorde miner &t de andra, som hade så roligt.
— Pyttsan! Hade det varit tretti blanka
specier, så kunde det varit sin sak! Och se’n
vet jag ju för resten inte om hon vill ha mig!
sa han liksom lite skamsen.
— Ja vill hon så! Hon tar hvilken karl
som hålst, bara hon kan bli gift.
— Hm, hon har det vål inte för trefligt
hemma hos dig! sa Mårten Målare.
— Slå nu till, Kristoffer! Och sitt inte
dår och mena! Så kan dn vara gift i höst —
om en tre veckor, du — och i höstens bråda
tid tjånar hon alltid in en tieriksdaler till dig.
Kristoffer ref sig betånksamt i hufvudet.
— Och nog får du kam till håret! sa
Bokenblad. Se så, ditt måhå!
— Hm! Ville hon, så kunde det vara
vårdt —
Med ens stod Alf rida midt ibland dem.
Jag såg når hon kom in och hur hon så smått
drog sig bort till klufcgan. Hon hade hört
på en god stund, men ingen af dem hade sett
henne. Där blef tyst med ens och Kristoffer
blef som krösen i synen.
Alfrida var hvit som ett lärft. Först
kunde hon inte få fram ett ord, så ond var hon,
men slutligen lugnade hon sig. Och så kom
det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
