Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägen för henne. Hon hade legat bak den
stora stenen och hört alltsammans, hon också.
— Vftnta lite, Alf rida skrek hon.
Jag nndrade hur det skulle sluta. Så
gjorde nog Alfrida också; hon hoppade öfver
gropen in på ängen. Troligen var hon rådd,
att den andra skulle flyga på henne.
-ih, var inte rådd, du! sa Johanna, dig
vill jag ingenting ondt. Jag har hört
alltsammans — du har handlat som en rättskaffens
kvinna. Du är bättre än jag, många hundra
gånger bättre. Men det är uslingen hår som
jag vill tala några ord med just i din närvaro.
Kristoffer hade slängt sig på gropa vallen
— det såg ut som han hvarken hörde -eller såg.
— Att han var ett kräk, borde jag
kunnat begripa, när han svek dig för de lumpna
8tyfrarne, som min bror, det djuret, lofvade
honom i fyllan och villan, fast han hvarken
hade dem då eller får dem — han har inte sex
styfver. Men att Kristoffer var en sådan usel
varelse som jag nu har hört — det trodde jag
ändå inte. Du kan nog inse, att jag inte håller
har haft mycken glädje af mitt giftermål med
det aset, och inte år det efter denna dag vårdt
att han försöker röra vid mig med ett finger,
den skorpionen! Hör du det, du!
Och därmed sparkade hon till honom, så
benen skramlade. Han rörde inte en fena.
Alfrida sa nå’nting, men så tyst så jag hörde
det inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
