Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han kunde inte otäckare vara, om han vore
Karnas köttsliga unge. “Precis som en
gammal människa!” Ja, det var ett sant ord, om
nu Karna Jeppa ska räknas bland människor,
förstås! Att han somnar, när predikan läses,
tror jag nog, det har han lärt af
skräddare-skralten, som alltid sitter i Guds hus och
snarkar, så rutorna skallra. Att kattaräfven inte
svinar ner eller stjäl mat hemma — det kan
hända, men då är det därför att han är
instruerad att gå bort och göra det hos främmande.
Värre tjuf än den fins inte i sju kyrkesocknar:*
huru många valar sill han stulit från oss på
de sista åren, känner den Allvetande, men
ingen annan. För råttor är han lika rädd som
Karna Jeppa, och springer han inte opp på
ett bord och galer, när han får se en, så vill
jag vara lika stort kreatur som både Karna
och hennes katt. Men eu dag ska den
kält-lingen få åta sina gärningars frukt, tro mig!
sa Martina Skomakarens.
Hvad kattsingen nu katten hade på sitt
svarta samvete, visste han kanske bäst själf.
Men något egentligt medborgerligt förtroende
åtnjöt han värkligen inte. Där var flere af
grannarne, som klagade svårliga öfver hans
omättliga lystenhet efter ägg och små
kycklingar. En mängd höns hade på ett i sanning
oförklarligt sätt genom en ond bråddöd slutat
sin jordetrippning, och bland den usla kattens
många vedernamn var också “höken/’ på hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
