Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiskade han opp igen, men katten lftt han ligga
kvar.
Tioligtvis trifdes inte Kisse Misse Måns i
sitt nya element riktigt, ty om en stand
började han hålla ett fasligt ovåsen. “Uj uijau!”
sa han.
Då kom Karna ut, fann det arma lifvet i
sjönöd, fick fatt i brunnshaken och en spann
och hissade opp katten, som fr åste och
spottade och hoppade i himlasky som en knåppare,
som man lagt på rygg. Så blef det arma
djuret torkadt och nerbåddadt i
kaffesurredy-nan och lagdt på kakelugnsleret. Och se’n gick
Kama ut på gården och skrek och åbåkade
sig, så höstafolket från både Mårten Bengts
och Per Anders strömmade till.
Det var måtro inte småsaker hon ref
af sig!
Hon talte om skomakare, som skåra breda
remmar ur andras låder; om kåringar, som gå
ut om nåtterna i bara lintyget och titta efter om
grannens potatis åro stora och kokefårdiga; om
ungar, som å fårdiga att spricka af stulna
stickelbär och–––och mycket annat, som
hon tyckte kunde vara uppbyggligt och
gag-neligt en sådan stund.
Men — ett, tu, tre — kom skomakaren
med sin Martina ut på gården. I handen
hade han sin spannrem och hon den saligen
af somnade tuppastackaren. Skomakaren svor
och Martina skällde; han svångde spannrem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
