Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Cecilia i fattigstugan, sedan klockarens
gåsaherde, så vallpojke för prästens får. Som man ser, steg
han inom prästerskapet.
Men efter konfirmationen blef han lärpojke hos
byns skomakare.
Sven Svanström var ful: gul var hyn och
ögonen svarta som stenkol. Men i den byn hade barnen
gemenligen vattenblå ögon, ljusgult hår och röda
kinder. Därför funno byns flickor Sven stygg och
hemsk att åse och de kallade honom kamelen.
Hvarför: Ja, hvem vet det!
Hvar Sven sett det, vete gudarne, men han hade
läst någonstädes att kamelen, det fulaste af alla
husdjur, tillika är det mest musikaliska och fördrager
alla mödor, om blott föraren flitigt sjunger. Och
det tröstade Sven för vedernamnet, ehuru de
melodier han sjöng voro af en egen karaktär, vemodiga
och dock vildt glödande. Han hade inga ord till
dem och visste inte hvarifrån han fått dem.
Antagligen “lågo de i blodet”.
Men så kom prästens son, studenten, hem. Han
sysselsatte sig med den egendomlige fåraherden, och
nu lärde sig Sven hvarjehanda glada visor. Både:
“Farväl, mitt granna hår!”, “För flickor vill jag
varna!”, “Där gingo tre flickor och plantade kål”,
“Hans och Tilda” och “Studentens glada lif”.
Mest tyckte han dock om den visa, hvari det
står:
Det är så sorgligt till att gå allena:
Hvad var vår Frithiof utan Ingeborg!
Hvad var Napoleon utan Sankt Helena!
Och hvad blir jag, om du ger mig en korg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
