Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon lyssnade bakom dörrarna. Barnen voro klädda
som prinsar, men sågo bleka och blodfattiga ut.
Man hviskade också om, att kammarherren, som
en gång varit bjuden på middag där, hade sagt, att
Arvid gick nog an, men att frun var en
småstads-mamsell, som inte begrep sig på salongsmanér —
hon “var som en bondkrake på cirkus”.
Rykten började också gå om spelpartier på
kontoret nattetid och att en del af de förmögnare
bönderna blifvit svårligen plockade. Snart drogo sig
både vänner och kunder, oaktadt Arvid skötte
butiken med ifver och påpasslighet.
Och värst var att ingen piga kunde bli där ens
en månad — frun var rent omöjlig. Ibland
skapade hon sig galen midt i natten, dånade och skrek:
barnen tålte hon inte, och man glunkade om att hon
skulle in på hospital.
En dag steg Ingeborg, som redan ett par år var
faderlös och lifnärde sig med sömnad, in på
Äng-holms kontor. Det var första gången .de stodo
mellan fyra ögjon efter afskedet den dag, då Arvid for
till staden.
* * Ingeborg!! Du här ? Hur — hur står det till ? ”
“Tack, bra! Jag har hört, att herrskapets
jungfru gått sin väg.’*
“Ja, hon var visst den fjortonde i ordningen —
pigorna ä’ omöjliga nu för tiden: det är de, som
vilja befalla.”
“Jag har tänkt anmäla mig till platsen.”
“Du??! Hos mig!”
“Hvarför inte det? Jag tror jag kan sköta lite
af hvarje inom hus — och hvad jag inte kan, får jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
