Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och blid kom Ingeborg in pch bäddade på slaget 9.
Snart hade frans lynne blifvit annorlunda: alla
vredesutbrott och barnsliga uppträden studsade tillbaka
mot den allt uppoffrande plikttrohet, som bar alla
vedervärdigheter med tålamod, ty sina tårar
fördolde Ingeborg.
Så var det en afton, som Arvid helt plötsligt
smög sig bakom Ingeborg och lade armen om hennes
midjs.
Hon drog sig lugnt undan, vände sig om och såg
på honom med en kall blick.
“Herr Ängholm!”
“Åh, dig skulle jag tagit l”
Han började snyfta.
“Ja, det var ett sant ord, men det gjorde herr
Ängholm inte.”
“Jag uthärdar inte längre: ska’ vi följas åt till
Amerika!”
“Hvilka!”
“Du och jag.”
“Frun då!’J
“Åh! Jag skulle kunna—”
“Och barnen!”
Han satte sig modlös.
“Affären går ju ganska bra nu!”
“Åh ja, det tar sig. Men—”
“Tror herr Ängholm, att jag hade vågat trotsa
alla giftiga tungor och flytta hit, om jag ej varit så
säker på mig, att jag kunde se alla i ansiktet!
Isynnerhet frun! Jag trodde att motgångarnas skola
hade luttrat och renat herr Ängholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
