Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det var en vacker lon för de svåra dagarna —
värst voro de i början. Nu måste jag flytta: jag kan
inte vara hos en husbonde, som glömmer sin egen
heder och vill beröfva mig min.”
“Förlåt mig! För barnens skull, Ingeborg!
Reser du, så —”
Han tog revolvern, som låg på bordet.
“Jag låter inte skrämma mig.”
“Ah, det var inte dig, jag hotade.”
“Så stor stackare tror jag inte att — att Arvid
Ängholm är. Jag lär få vara Gud tacksam att en
ljus förhoppning en gång gick om intet. Det
frestade på, men — Hans vilja är den bästa.”
Hon tog revolvern och såg i den.
“Förresten har jag längese’n tagit ut
patronerna. Och då behöfver den inte ligga här.”
Hon lade den ut i butiken.
“Jag har så många gånger tänkt, att om hon
ginge — ginge hädan, så skulle —”
“Såå! Allt vackrare och vackrare! Inte för
allt i världen! Hjärtat glömmer aldrig sin ungdoms
sånger, men det finns sådana, som aldrig sjungas om
igen. Och hur skulle icke förtalet slagit ned på oss
båda två — äfven om inte de orden blifvit sagda,
som fallit i kväll på herr Ängholms sida. Nu skulle
det vara så omöjligt som det omöjligaste på jorden.”
*4 Ingeborg! Men res inte! *9
“Det beror på frun.”
44 På frun ?! Är du från förståndet ?9 9
4 4 Jag talar om för henne hvad som var i vår
ungdom — precis som det var.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
