Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärterdamen — men hvilken knekt, som var den
rätta, blef Malena inte klok p& ändå.
En tid var klöfver kung envis och hade alltid
hjärter sjua med sig. Men så försvann han med ens.
Jo, de korten kunde falla sig eget ändå. Och
märkligt var att han försvann strax efter det Malena
varit på kaffekalas hos Mårten Möllares
hushållerska, som var själaglad och trodde, att den gamle
stuten skulle göra allvar och säga ordentligt ifrån
nu, sedan Gertrud i all tysthet sagt honom rent ut,
att hvem hon en gång skulle ta’ — inte blef ve det
en gammal änkeman, som såg ut i synen som en
mjölad sill V>ch hvars tandlösa mun alltid tycktes
vara full af mjölgröt.
• •
Jo, lugna dig läsarinna! Nu kommer hjälten.
Det är själfve riksdagsmannens svartögde,
krullhårige August. Nu ser en blind, att den här
historien inte rör sig om några fattiglappar.
Malena hade varit hans barntös och var rysligt
glad vid honom än, gamla skrället — hon kallade
honom alltid för sin pojke och så där. Och när han
hade blifvit karl, hade hon tidt sagt åt honom, att
när han en gång finge sikte på en tös, som han ville
ha* med all lif och makt, så skulle han bara kvittra
ett ord för henne om saken, så skulle hon nog lägga
stjärnor för honom. Och tösen skulle han få, om det
så vore klockarens Ängla, som hade chinjong och
spelade gitarr till den ljufveliga visan:
“ Det hviskar uti den stilla dalen —
Hvem hviskar där!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
