Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljushårig mamsell, som läste med barn och kunde
sjunga som en lärka. Men det tog slut när spader
kung kom med sina tankar och fyra länga flickor
från förra äktenskapet. Hör du! Å’inte den nya
klockarefrun bra ljus, hva’? Ja, titta du stortI”
‘ ‘ Ih, det var mig som tjyfvingen! ’ *
“Så du ska’ inte bry dig om hvad där står i
korten, utan hvad där står att läsa i Gertruds blå ögon.
Hon har ett par blåa ögon, hva’, den tösen, du! Inte
så’na där svarta som dina — usch, de äro alldeles
som stenkol! Men sådana tycka töserna om, somliga!
God natt!”
• •
Ja, August skref förstås, pch fick en hel hop
kyssar, när han träffade Gertrud, muntligen,
förstås. Och senare blef Backagårdsgumman så glad,
ty August var en så rik pojke, att Gertrud visst hade
orsak att tacka Herren. Och det gjorde hon också.
Hon gör det i dag som är.
När August på midsommaraftonen gaf Malena
ett af sina förlofningskort, sa’ han skämtsamt.
“Det är säkra kor*, de här!”
“Det är jagu dessa också”, sa’ Malena och dök
ned i kjortelfickan. “Och ä’ di där finare, så ä’
dessa mera pröfvade, min lille pojke”, sa’ hon.
“Hm! Det kan så vara det”, sa’ August.
• •
•
På ett höstagille hos August Gudmunds kommo
de att prata om kortspådomar. Och då sa’ Gertrud
rent ut—både jag och de andra gästerna hörde det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
