Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så blef där kvällsmat, och där dukades också
opp hvarjehanda spådomshistorier. Så’nt tycker
folk om — helst töserna.
Och särskildt talte flera om hvad de sett i en
ägghvita nyårsafton.
Litet senare på kvällen säger Mårten Modig,
husaren, som också var med på höstagiilct, cn glad
pojke för resten och riktigt hygglig, fast han lyder
trumman:
“Inte för det jag sett några spöken i min dar,
utom henne, Amanda, käringen min. Men nå’nting
märkvärdigt har jag varit med om — och kalla mig
gärna för ett fä, men jag är into människa att
förklara det, om jag så kunde bli ryttmästare med
pension för besväret.”
“Nå, det var roligt! Berätta bara!”
“Asch, det är bara tynteri”, mente Amanda
och blef förlägen.”
“Säger du, kloka mornfor, ja! Jo, när jag
tjänte hos Erik Måns och var så där en tjugu år
gammal, sutto vi en natt — det var för resten, den
siste februari — och pratade. Det var jag och Erik
Månsson, gårdsdrängen från Qöinge härad, och
gamle Enast, som gick där och tröskade sedan
många år tillbaka. Och då säger Knasten till mig: ‘Du
vet väl, att den värsta spöketiden är just i
adven-tet och innan mars?’ sa’ han. ‘För i adventet ska*
andarna förtjäna sin frihet julafton, om de kunna
\inna någons tack, och natten efter februari
månads slut är krigsguden Mars ute med sina skaror —
det är ett annat namn på ängeln Michael, som
strider mot draken och hans änglar’.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
