Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det var något nytt”, sa’ jag.
Visst inte, men här finns mycket, som de
inte få lära vid rektorsskolan’, mente Modig. Jo,
så säger Knasten vidare: ‘Och du, Mårten, som inte
har någon fästmö ännu, du ska’ ta* och gå ner på
bron i kväll; det är ett glindrande månsken, och så
skall du säga några ord till krigsguden, som
kommer ridande i spetsen för den nya månaden. Och
då kommer Bäckamannen upp — det är en ande,
som sitter nedanför bron i forsen, och han får svara
på Mars’ vägnar. Jag ska’ lära dig orden1, sa*
Knasten.
Knasten var nu så full af skrock som tio gamla
käringar, så jag brydde mig inte om honom, förrän
han sa’, att jag inte tor des.
Det tyckte jag var skam, efter jag spekulerade
på att bli knekt. Och så lärde jag dem.”
“Och hur lydde deT*
“Åh, ja, herrn trjor inte på dem, och jag kan
inte inse, att det är synd att lära bort dem. Men
den som är klok, uttalar dem inte. Jag gjorde det,
men så rädd som jag blef! Ja, ja — i olyckan kom
jag inte.
Jo, klockan tolf på natten går man ut på en
bro öfver ett rinnande vatten — inte tillfruset
–och så säger man högt och tydligt:
Jag hälsar dig, Mars!
Jag beder dig, Mars!
Att du mig låter se
Min brud tillkommande
För mina lefnadsdar
Och hvad hon med sig har!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
