Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var på nämndemannens munharpa jag
blåste!”
“Men att jag var glad vid dig och du vid mig!”
“Oho! Far — nu är du trög i tankegången!
Det ena kunde jag väl se — det ser alltid en tös —
och det andra visste väl ingen bättre än jag, din
tosing.”
“Det hade jag aldrig i lifvet... Men de tre
barnen! Hvar tog du dem ifrån!”
“Hohoho! Dem tog jag förstås på måfå — jag
tyckte... alla goda ting ä’ tre. Men det var ja
också det enda, som inte precis slog in — du fick
ju öfver — inte under.”
Hon såg så rar ut, när hon stod där strålande
och glad, att Mårten måste skratta med.
“Men att Lans var död!” envisades mannen.
”Jag mötte hans hustru, när jag sprang hem
efter lakanet.”
”Men att du har haft hjärta att lura din man
så länge och gå och begrina honom för dig själf!
Fyy!”
”Ja, ser du! Du har alltid sagt, att du var
nöjd med den kvinna du fått och.. jag tyckte
nästan bakefter att jag liksom hade nödgat mig lite’
på dig! Är du ond på Bäckamannen, hva’!”
Vi måste skratta alla tre.
”För resten hade jag tänkt säga det en gång,
fast det inte har burit sig förr. Nu kan det ju
stanna oss emellan, hva’! Herrn talar ju inte om
det!”
“Naturligtvis!” sa’1 jag litet — dubbeltydigt.
Jag har heller inte talt om det — förrän nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
