Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag tror människorna ä’ galna. D& är del
likaså godt att gå och lägga sig att dö genast.”
Ingrid teg.
Så tog det i dörren. Det var Lans som steg in.
Sedan Ingrid hälsat gick hon ut — hon ville
synbarligen ej vara med, när lönefrågan skulle
dryftas.
Om en stund kom hon in med kaffe. Gumman
glodde illa, men sade ingenting. Ingrid slog upp
en kiopp till honom och en till gumman, och så gick
hon ut igen.
Kaffet dracks under tystnad.
“Jag har hört att Per ska* flytta”, sa’ Lans
långt om länge.
“Människorna är ju så ‘hagalna’ nu för tiden,
alt de aldrig få nog. Det är ett litet hemman och
det är nätt och jämt det går ibop. Ja, ja, en har
ju samlat lite förr så en är inte barbent, men en tar
ju inte gärna till det som ligger på kistbottnen.”
“Hm. Se, gården skötes illa. Ni har fem kor,
som ingenting mjölka, för de svältfödas. Det är
bättre att ha tre och föda dem ordentligt, så de
inte behöfva ha stöttor under buken, när det blåser.
Och här behöfves konstgödning till åkern och
mycket sådant — inte tar ni vara på spillningen, utan
den får rinna bjort. Hemmanet är annars bra, och
en duktig karl kan göra någonting af det. Vill ni
inte arrendera bort det — jag är inte så barskrapad,
utan har sparat samman lite!”
“Nej, aldrig så länge jag kan hålla hufvudet
oppe. Men kanske du vill ta’ tjänst här — jag
skulle kanske kunna sträcka mig lite längre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
