Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
▼ände sig om, höll hon ett par långa, hvita
yllestrumpor i handen, som hon räckte honom.
“Var så god! Det är ju bönemannens vanliga
lön — när det blir nå’nting af”, sa’ hon
skälmaktigt.
Han stod där helt förlägen.
“Åh, Bengt! Ta du dem! De ha snart väntat
p& dig i femton år: jag stickade dem i smyg, när
du tjänte hemma i gården, och jag tänkte det
skulle bli dina brudgumsstrumpor. Om du inte
tycker, att de se för gamla och skrala ut liksom jag
själf. Och se inte efter, att där är liksom en rund
däck här och där; det kan ju hända att där under
dessa många åren har fallit en enstaka tår på dem.
Det är tungt att vara ensam, som du vet.”
Och med detsamma föll där en ny tår ur ögat.
Men hela det rödlätta anletet vardt som ett
solsken, då han kysste bort den.
Han såg på strumporna och log.
“Du kan kanske inte tänka dig, hur en sådan
erfaren gammal uf förstår sig på att bedöma de
strumpor han får af vederbörande brudar.”
Hon tittade förvånad på honom.
“De flesta rafsa ihop presenten i ett fläng och
tappa hvarannan maska — det ser tidt nog inte ut,
som de tyckte, att bönemannens tjänst vore mycket
värd, och då blir ju lönen efter verket. De ha nog
rätt i det — det händer minsann tidt och ofta att
jag är den ende, som vunnit på hela tillställningen:
jag får värme om fotterna, men kontrahenterna
bli snart nog kalla om hjärtat. Nå’n enstaka gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
