Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tufve tösarädd.
Tufve var inte mer än sex år, då hans mor en
vacker söndag tog honom med sig till kyrkan.
Där hade en af hans mors väninnor med sig
en liten rödkindad tös, som tog Tufve helt vänligt
i hand och sa’: “Nälle dossen!” Och hennes mor
sa’ till Tuf ve: “Klappa lilla tösen!” Och Tuf ves
mor sa’ till honom: “Vill du inte ha’ lilla Hanna
till fästemöf Det ska’ bli roligt!”
Men när Hanna strök med sin hand öfver hans
kind, satte Tuf ve i att böla, och de måste ha’
honom in hos kyrkovärden, ty allt folket samlades
kring honom på kyrkogården. Det var omöjligt
att få honom tyst, förrän de gåfvo honom
kärn-mjölk — det var det bästa han visste.
Tidigt lärde sig Tufve att läsa hemma, och
därför dröjde det innan föräldrarna satte honom
i skolan.
“Han kan tids nog komma ut i en syndig värld
och lära Ddygd”, sa’ modern.
“Han spar strumpor och skor så länge han är
hemma”, mente fadern.
“Och i skolan är det så många töser”, sa’
Tufve allvarsamt.
Alla brusto i skratt.
“Töser ä ingen gröt att grina åt”, mente Tufve.
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
