Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folk, som påstår att svartsjuka inte finns till, utan
är en fantasi i romanföljetonger. Tackar, jag! Jag
har försökt det — det är så man kan dö, och inte
kan man hjälpa ’t.
“Åh, det var höjden! Det märkte jag aldrig/2
“Jag hade då åtminstone så mycket förstånd,
så jag teg. Men det kan hända, att pojken fick
den där afskyn––––-”
“Inte blir en klok på fruntimmer! Men
pojken kan då inte gå som en hedning och publikan
hela sitt lif, bara därför att det finns töser på
jorden!”
‘*Åh, där blir väl någon råd: låt honom vänta
ett år först åstad!”
Och så blef det.
Men nästa år blef det samma visa — Tufve
gaf sig tjyfvingen på att han inte gick, och det
var ett förfärligt kakalorum. Slutligen gaf Tufve
med sig — på ett villkor. Och det var att han
finge gå i grannsocknen: där gingo pojkarna för
sig och flickorna för sig. Han kunde flytta
attesten till morbrors: där finge han gärna bo, och där
funnes två glada, jämnåriga pojkar. Men ingen
flicka.
Och fadern gaf sig slutligen. Så slapp Tufve
Tösarädd att bli en hedning för det täckare könets
skull.
• •
•
Den där vistelsen hos morbrors hade för resten
gjordt Tufve riktigt godt: kusinerna Ingemar och
Stenkil voro glada och hyggliga pojkar, som sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
