Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8VEN8KA FOLKUPSBIUDER W
kymmer och elände utan du ska* ha kunglig tillä*
telae också 1”
“Prata nu inte, Tufve Tösaräddl Utan skrif,
skrifvare, skrif I”
Tufve sa’ ingenting mer, utan satt tyst hela
kvällen. Men han lofvade skrifva och höll också
sitt löfte.
Så blef det förstås bröllop i grannförsamlingen
— med kunglig tillåtelse. Och naturligtvis skulle
Tufve vara med — han hade ju gått till kungs för
brudgummen.
“Det är också märkvärdigt att han, som inte
vill gifta sig själf, skulle vara så bindgalen med
att få andra sammansmidda’’, sa’- Stenkil skäm*
tande.
Först sa’ Tufve afgjordt nej.
Men då gick Ingemar till honom och sa* rent
ut, att han aldrig i sitt skapade jordelif skulle se
åt eller tala till eller umgås med en sådan innerligt
jämmerlig backahare, kornknarr, sillamjölke,
snigel och mortelstöt, om han inte infunne sig.
Då skämdes Tufve.
Och kom.
Det var ett stort bröllop, och det var inte utan
att många förvetna ögon riktades på Tufve Tösa*
rädd. Och de flickor, som sett honom, sågo om
igen, ty det var en karl, som såg bra ut, var smärt
och härdabred, klarögd och frisk i ansiktsfärgen
Men tyst var han: det enda fruntimmer han talte
med var bruden. Antagligen tyckte han att han
inte behöfde vara rädd för en tös, som var gift för
andra gången innan hon fyllt 20 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
