Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryktarens trätofflor.
Bolla hade ett hus.
Sådant det var: en liten koja med lerväggar,
innehållande en stuga med lergolf, järnkakelugn,
dalaklocka, en flugprickad Mårten Luther på
väggen, en kammare med två kistor, ett kök på tre
alnar i kvadrat och vid gafveln en “luta” — lite
större än en cigarrlåda — till grisen. Ty hon hade
gris och katt, Bolla.
Ocb skinn på näsan därjämte.
Men det hindrade då inte, att den
trettifyra-åriga pigan hade haft godt om friare — om det nu
var stugan eller grisen som drog, vete katten.
Själfve husaren ville “bli hennes stöd och försvara
och stå henne bi till och med mot ryssen”, som han
sa’ en gång, när han kom från mötet och hade lite
svårt att stå för sig själf. Men när han ville ta’
henne om lifvet, gaf hon honom en “vinge”, så
han snurrade rundt som en kalf i bromsadagarna
och tappade sabeln i lergrafven. “Rörde jag dig
med lillfingret, så skulle du själf g& samma väg,
kräk!” sa’ Bolla.
Fastän grisen och katten numera tycktes vara
hennes allt, hade hon likväl en gång i världen
varit kär. Och hon var det än, fast hon inte låddes
om det Det såg just inte ut att bli några byxor af
8«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
