Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hör du, Lars! Dem har jag fått med äran
och med min man, du, och jag undrar, hvilket som
är bäst att få med kvinnan: två snälla, välskapade
barn, som snart äro så villiga, att de kunna tjäna
en daler till hjälp till huset och passa sina små
syskon, eller en gammal, sur och grinig käring, s.om
en ska’ gå och bära ocb sköta som ett barn och
som bara ligger och gnatar. Hvilket är bäst — jag
bara frågar!”
“Ja, inte vet jag!” sa’ Lars godmodigt. “Inte
ska’ du för resten bli så arg för att jag nämnde
pojkarne — hur bra andras ä’, tycker en ändå
bäst om sina egna. Och du kan också bli en
gammal käring–––.”
“Inte med det första — jag har nyss fyllt 25,
du!” sa’ änkan. “Och inte ska’ du inbilla dig att
jag sitter och friar till dig, om du vill ha en annan,
men du ä’ för god att gå på strutt för Martina i
alla dina ungdomsdar. Hälsa henne att det var
Bengta Skräddarens, som sa’ det!”
Och därmed gick hon bort och snöt talgljuset
på byrån.
Lars tog och satte sig att spela kort, men han
följde Bengta med ögonen hela kvällen, och om
natten låg han vaken och tänkte en hel hop.
Kvällen därpå dref han som vanligt in om till
Martina. Hon var sur i synen och såg ut som om
hon stått och malit senap.
“Nå, du var på höstagille i går, förstås?’2
“Har man varit med och slitit, kan man väl
vara med och roa sig också, när det ingenting
kostar, tycker jag.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
