Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det lönar sig inte — folk behöfver inte ha’
det att skratta åt.”
“Det är jag van vid. Jag har gått här i flera
år och tänkt, att du skulle besluta dig: ‘biir det
inte i dag, kan det bli en annan dag’, har jag tänkt.
Nu är jag mätt på det här. Vill du? Eller vill
du inte?”
“Vi ska’ inte tala om det — hvarför ska’ du
bliarg? Vi ha det ju bra som vi ha’ det.”
“Jag förstår dig inte, tös”, sa’ modern, som
låg i sängen. “Så snäll som han har varit mot oss
— du kan väl inte bättre få! Och inte kan du väl
begära, att en karl i evighet skall gå på det viset!
Jag har inte förr velat blanda mig i det, men när
det nu är allvar, så vill jag också tala allvar: du
borde blygas, Martina! Sannerligen borde du inte!”
“Ta’ honom själf då!”
“Att man ska’ behöfva höra sina egna barn
tala så ogudaktigt!”
“Åh, det finns väl yngre änkor!” sa Lars och
Teste sig opp.
Martina satt med vidöppna ögon.
“Bengta Skräddarens kanske ?’-* sa’ hon
flämtande.
“Hon ser bra ut och är sju år yngre än du,
om så vore. Farväl med dig — tänk nu allvarsamt
på hvad jag sagt. Om fredag kommer jag.”
Och därmed gick han.
Martina blef alldeles perplex. “Han gick! Ah
pytt! Kommer nog igen! ’ ’
När han kommit halfvägs mot byn, gick hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
