Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tala nu om for mig alltihop och hvad hon
sa’ i dag.”
Det gjorde han. Hon satt tyst en stund.
“Ser du, hon är likräl glad vid dig; men
somliga kvinnor ä’ på det viset: det är deras natur.
Det är en besynnerlig, dum blyghet, ser du. Det
förstår inte ni karlar er på; men fast de äro glada
vid en människa, så är det som de blefre från sig
när det gäller: det är kanske liksom en aning att
de skola gå mycket igenom — och det är kanske
inte de sämsta kvinnorna, som ä’ sådana. Nu ska’
du ta’ en kopp och så ska’ vi prata allvar.”
“Men — men, hvarför ä’ hon sådan? Där är
ju ingen mening med det; antingen vill jag en sak
eller vill jag den inte!” mente Lars modfäUd.
“Hon vill — var säker! Ser du! Hahaha!
Där kommer hon ute, nu ska’ vi låtsa som vi skulle
resa — du ska’ få se, då vill hon. — Nej, se god
dag, Martina! Är du ute och går i dag? Du kunde
ju åkt med Lars — ni ä’ ju gamla
barndomsbe-kanta.”
Martina snyftade och kunde inte få fram ett
ord.
“Det var för resten ju riktigt bra du kom!
Jag skulle fara bort ett slag med Lars i dag, och
kanske du ville titta lite’ efter huset här och koka
lite potatissoppa till pojkarne, när de komma från
skolan. Jag har inte tid med dem i dag: Lars vill
vi skulle fara till prästen. Han är trött af att gå
ensam i all sin dar, och en änka kan inte bättre
anbud få: han är en bra karl på alla vis.”
Martina reste sig, blek och stirrögd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
