Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Far ni två dit, så går jag i ån — så sant jag
vill salig varda I”
“Tycker du det är rätta vägen dit?” sa’ Bengta
allvarligt.
“Jag bryr mig hvarken om tid eller evighet,
om han — tar en annan!”
Orden kommo fram halfkväfda.
“Men min lilla tös! Du sa* ju själf nej, och
det har du sagt sina hundra gånger”, sa* Lars.
“Om inte du vill ta’ honom, så gör det dig väl
detsamma om han tar en annan. Eller vill du ha!
honom?”
Martina bara snyftade.
“Är du glad vid honom?”
Hon svarade ej, men lade armen om Bengtas
hals.
“Men hvarför vill du ej följa med honom, då?”
“Jag tycker — jag — kan inte!” hviskade
Martina.
“Hör du Lars! Gack ut och sök upp lite’ foder
till hästarne — jag ska’ tala lite’ med Martina så
länge!”
Han gick med en lång blick på de båda
kvinnorna.
“Tala nu om för mig hvad det är! Jag vet
ju att du är en rättskaffens och ärbar kvinna och
att du inte har nå’nting att blygas öfver. Glad vid
honom är du — så ta’ honom då, din tyntiga, stygga
unge. Hvad är du rädd för? Sjukdom och besvär
kan du få som ogift också — tusen andra ha’ gått
äktenskapets mödor igenom; hvarför skulle då inte
också du göra det? Eller är det något annat? Är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
