Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pråsta-Saran.
Hur väl jag minns den gamla stugan, som låg
där vid vägen mellan Gubblösa och Töslunda!
Liten men med skinande hvita kalkväggar, brunrödt
korsvirke, blanka om också blågröna fönsterrutor,
blommor och gardinremsor i fönstren, körfvel
utanför tröskeln, en liten rabatt med lavendel och
tu-senskönor nedanför bikupan under kammarfönstret
och 14 eller 15 hästskor öfver dörren.
Därinne satt i länstol vid sängen den
gemytliga, rosenkindade, silfverlockiga Prästa-Saran.
Merendels stod en kaffekopp framför henne, och
kaffepannan ofvanpå kakelugnsleret. Maten var
inte halfva födan för Prästa-Saran, förty kaffet
var hennes allt.
Och ändå kunde hon laga mat som få på
jorden. När jag under de sista åren af min skoltid
och början af min studenttid gaf mig ut i bygderna
för att botanisera eller studera skånefolket på
närmare håll, smet jag gärna ett slag in till
Prästa-Saran. Hennes första ord voro vanligen:
“Hur fort ska han gå?”
Första gången missförstod jag henne.
“När Sara säger ifrån, om det så vore på
fläcken.”
Då blef hon förlägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
