Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blek som ett vax i sitt ansikte. ‘Du erkänner själf’,
sa’ han, ‘att du håller af mig och du vet, att jag har
alltid hållit dig kär. Och så kommer du med
sådana usla och eländiga de obotfärdigas förhinder
som några kalkonkycklingar och en ångtröskah
Somliga sälja sin lefnads lycka för pengar eller
glans eller ståt — somliga ge bort den i blindhet,
för de se inte hvad som är värdefullt och hvad som
är värdelöst. Hvad har du för förpliktelser till en
massa kalkonungar
Så höll han på en god stund. Men jag gaf inte
efter. När han var gången, låg jag hela natten
och grät. Många, många gånger har jag tänkt,
hur sanna hans ord voro. Och nu vet jag, att
honom skulle jag haft. Han tog se’n en bra tös till
kvinna. Men hvar gång jag ser deras barn i
kyrkan, får jag alltid huka mig ner i bänken och snyta
mig och torka ögonen.”
• *
•
Ett par, tre år senare skattade Prästa-Saran fit
förgängelsen. Hennes uppfattning om släktingarna
visade sig fullt riktig. Ingen frågade efter hennes
muntliga förordnande om pengars fördelning, likets
jordande eller grafstenen. Hennes döda kropp
sveptes i det sämsta linne, som kunde uppletas,
kistan såg ut som en hackelseho, och inte ens den
gamla silfverhalsknappen, som hon burit från sin
tidigaste barndom, fick hon med sig i grafven.
Maten på jordafärdsdagen var ytterst tarflig och snålt
tilltagen, men brännvinet flöt i strömmar, och grif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
