Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så för Guds och vår kärleks skull, så gå inte den
vanliga vägen utan långt omkring och se dig väl
före, för om någon olycka skulle hända dig, finge
jag ingen glädjedag mer.”
Ja, så stod där.
Och mycket annars om evig tro och kärlek
förstår Ni. Men den, som skrattade i mitt gullgula
skägg — det var jag och så funderade jag på, hur
jag skulle komma deras ränker och onda anslag
på skam.
Nu är jag en af dem, som se i mörker som en
katt. Och bakom Erlands egen ladugårdslänga höll
jag utkik öfver ån. Lilla julafton smög han sig ut
med en yxa i hand och jag loverade efter på
lämplig distans och hörde, hur han högg upp vakar på
ett par ställen — en stor precis midt för
klockaregården. Och se’n gick han in till gubben
Strömbäck.
Jag pallrade mig en annan väg bort till
fönstret. Mörkt var där som i en säck, och där stod
jag länge och väl och lyddes men kunde ingenting
se. Jag kikade in genom köksfönstret. Där stod
Eskilina inne alldeles ensam, och jag knackade
sakta. Hon kom men bad mig för Guds skull gå, och
jag hann bara tala om Erlands mannadåd. Så kom
någon inifrån rummet, och jag kilade. Jag hörde
hur gubben frågade Eskilina, hvarför hon stod och
släppte ut värmen. Som svar slängde hon ut ett
helt ämbar diskvatten, som jag också fick godt af.
Jag gick där ett par timmar och spankulerade.
Än var jag vid fönstret till kammaren och hörde
genom luckan, hur Erland skröt med sin jord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
