Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hoj, hohoj! Hvad står på! Hvem är det!
Är det någon drunknad! Är det en osalig ande!
Är det spöken!’’
“Vi ha dränkt oss!” kved Erland med jämmer*
lig ton.
“Hvilka vi!”
“Kantor Strömbäck och jag!”
“Hvilken jag!”
“Erland Evertson.”
“Jo, du har nu alltid varit en spelevink och
olycksfågel, men inte inbillar du dig, att den
gamle, hygglige kantorn går och trillar i ån så här dags.
Nej, du!”
“Dra upp mig! Mig först — den andre
fähunden kan gärna ligga där: det är han, som huggit
upp vaken.”
“Huggit upp vaken — hvarför det då!”
“Det var nog mest för din räkning.”
“Är ni galna, människor. Det här är ju
nidingsdåd — folk kunde ha gått ner sig: då hade
Ni blifvit domfällda som mördare.”
Jag tänkte, att det var bäst att ringa i
larmklockan för deras samveten ordentligt.
“Åh, hjälp opp oss!”
“Nej, jag vågar inte.”
“Åh, Herre Gud! För barnungens skull. Snälla
du — jag sjunker — du ska’ få henne. Ta mej
först!”
“Nej, låt gubbarackaren ligga! Ta mig först,
8& ska du få hundra riksdaler.”
“Så mycket är du inte värd!” skrek jag till
Erland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
