Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingenting för pengar i dessa tider. Men jag kan ju
i nödfall f& lite mer se’n.”
IL
Fjorton dagar senare hade fru och fröken
Guld-holm anländt till Barnlösa. Naturligtvis kommo
de ögonblickligen med i sällskapslifvet.
Hvar-enda själ visste ju, att godsägaren Quldholm var
rik som ett troll, och hans kvinnliga anförvanter
förde sig väl, talade om poesi, s& det var en lust
att höra på det — om man nu själf låg åt det hållet
— om all slags konst och musik i allmänhet och
studentsång isynnerhet. Att frun ibland trasslade
in sig lite oförsiktigt i främmande ord och talesätt
brydde man sig inte om att märka. På sin höjd
log man i mjugg.
Löjtnant Hjalmar Klöfverblad blef genast
deras beständige kavaljer. Det var en man, särskildt
skapad för badortslif: han gjorde festdikter till alla
bemärkelsedagar, ordnade fransäsen vid alla baler,
skref i damernas album de mest rörande poem och
var hardt när oumbärlig.
“Han är en riktig ‘suppleant’, det får man
medgifva!” sa’ fru Quldholm med smältande
stämma.
“Usch, hvad du uttrycker dig, mamma,” sa’
Aurelia och knyckte på näsan.
“Du förstår väl jag mente ‘supplement’ — han
är alldeles oumbärlig.”
En dag blef ingenjör Oskar Malmfält
presenterad för damerna Quldholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
