Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Gör du? Nå, så lef väl! Här har du
förteckningen — det ska’ aldrig någon få veta, att jag har
sett den––-”
VII.
“Nej, men ska’ du resa redan, Aurelia lilla!”
sa’ väninnorna och kramade henne. “Tack för alla
trefliga stunder, snälla du! Men nu är du tvungen
att tala om hvilken af dem det blir. Löjtnanten
förstås?”
“Jag förstår inte!” sa’ Aurelia pinsamt berörd
och blossade ända upp till hårfästet.
“Se, så menlös hon ser ut, det lilla lammet!”
“Ingen har sagt ett ord till mig i den vägen.”
Väninnorna jublade i tysthet.
“Åhå, du vill inte ut med det. Men det spörjs
nog. Och lycka till! Glad och lycklig framtid!
Adjö, adjö, lilla kära, rara, söta du!”
En tid efteråt kom ingenjör Malmfält till
patron Guldholms egendom och satte ihop de nya
mejerimaskinerna. Redan första kvällen föll talet på
löjtnant Klöfverblad. Tidningarna visste berätta,
att han gått i engelsk krigstjänst för att strida mot
boerna.
Gumman Guldholm smälte i tårar och talte om
män, som hade mod nog att offra allt för en idé,
för civilisationen. Hon hade alltid sagt att löjtnant
Klöfverblad var en sann “egoist”.
Ingenjören sa’ inte ett ord — han inte ens drog
på smilbandet.
Men på kvällen kom ett bref till patronen från
en bank. Det hade en underrättelse att meddela,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
