Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvem ska’ man gifta sig med?” mumlade
Esbjörn. “De rika här i socknen ä* så leda så det är
fasligt, och en fattig kan en ju inte ta’, när en sitter
i våra förhållanden.”
“Ta’ en fattig — när hon blir din kvinna, så
blir hon ju rik,” mente Eskilander.
“Lille bror har ju alltid varit en tosing — till
att prata, menar jag!M sa’ Stenkil.
“Där ä’ godt om mamseller i prästgården, du
Stenkil. Där kunde allt vara någon, som hade lust
att ta’ hand om ‘Den vise i Östervång* och alla hans
härligheter.”
“Tack ska* du ha! Brodera och spela
fortepiano — det kunna de nog, men mjölka och väfva
kunna de inte, antar jag. Hvad skulle en bonde
med en sådan?” sa’ Stenkil och stoppade sig en ny
pipa.
“Nää. Och en åbokvinna i hatt är en
styggelse Herranom: det är ‘hälften hund och hälften
tassa’.”
“Och så ä’ sådana där herrskapstöser så
spinkiga och snörda, så de hålla väl knappt att ta’ i,
kan jag tro — inte för det jag har försökt,” sa’
Eskilander. “Annars är det ju onekligen,
obestridligen och ovedersägligen lite enformigt ibland att
vara alldeles ensam — helst om kvällarna och
morgnarna och den öfriga da’n. Hvem af er var det
som suckade? Någon var det.”
Så blef det tyst en lång stund.
“Hvad tycker ni om småskollärarinnan?” sa’
Eskilander slutligen, och så bolmade han som ett
lokomotiv på sin nytända pipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
