Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på din lott, för då blir där inte annan vishet kvar
till våra ättlingar än — ovisheten.”
Och nu skulle ringarna växlas.
* 4 Ska ’ nu inte Stenkil, som är äldst och likasom
i fästmannens fars ställe, hålla ett litet
gratula-tionslyckönskningstal? ” sa’ Esbjörn.
‘’ Det kan du göra själf, så får du känna hur
det känns/9 mente Stenkil. “Men annars ska’ jag
be att få kort och godt säga: ‘Lycka till!’
Eskilan-der kan bli en bra karl. Han har alltid varit en
bra pojke, utom när han har pratat för mycket
pöjta. Får han nu en snäll kvinna, som tar honom
om hand, så går nog allt väl, för — hm —
‘fruntimmer ä’ ändå alltid fruntimmer’.”
“Här har han gått och skrufvat och slängt
om sitt gamla ordstäf, tills han en gång ändå fick
det på rätt plats!” sa’ Eskilander och skrattade.
“För resten är det min förtjänst att
gamlinga-bröderna ha blifvit så hyggliga: mot mig skulle de
vara hyggliga alltid och för mig skulle de vara ett
berömligt efterdöme — därför tordes de aldrig hitta
på hyss.”
“Du har dina ljusa ögonblick, Eskilander!”
Så tog Milda fram sitt album.
“Det är far och det är mor. Och där sitta de
andra två systrarna, och det är bröderna.”
“De andra flickorna se också bra ut,” sa’
Stenkil långt om länge.
“Hör du på ‘Farfar’, du Milda! Ja min lif
töar han upp på gamla dar, du.”
“Tyst, du ‘Lille kom sist’. Hvad heter den
där?” frågade Esbjörn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
