Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken gå eller passa mig själf. Se’n kom jag på
socknen, och du kom ut som vaktpojke, din lille
stackare, som hade varit van vid annat från barn*
domen.’’
“Äsch, jag, som är ung och frisk, reder mig
nog, men ni, som är gammal och skröplig.”
“Reder dig, ja! Du har ju blifvit en riktig
Magerdal–––”
“Det är jag glad for: det finns ingenting så
otäckt som unga pojkbytingar, som ä’ pösiga som
julkorfvar. ”
“Nå, så kan man också ta’ det — är du bara
nöjd, så går allting lätt. Nej, vet du, jag har det
så lugnt. Mannarna i fattigvårdsstyrelsen ä’ så
snälla mot mig — de veta ju att det inte egentligen
vai jag, som var skulden till kullerbyttan. En kan
ju få någon gliring någon gång, men ingen jordisk
lycka är fullkomlig. Värre voro då de andra
gummorna strax: alltid fick jag höra, att högmod går
före fall, och att drinkare och slösare varda fattiga.
Men jag svarade dem aldrig, och nu ha de så
småningom lugnat sig.. Tro du mig, Ville, att den tiden
jag lefde i välmakt och rikedom uti
nämndemansgården i Grynaboda, som var alldeles som en
gäst-gifvaregård med sus och dus från kväll till otta
och stök i stugor och kök från otta till kväll — då
hade jag aldrig någon ro. Jag var led af hela
regeringen och många gånger så trött, att jag ville
segna ner. Nu kan jag sitta och läsa Herrans ord,
tänka öfver allt hvad jag brutit och bereda mig att
varda täckelig Honom, som kanske inom kort kallar
mig till sin eviga ro. Hade jag inte dig att tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
