Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det — det är en julklapp till mor.”
“Tramsebyxa! Inte har du nå’nting att ge
bort i julklapp?”
“Nänä. Inte är det nå’nting i sig själf eller
nå’nting värdt att nämna. Men det är i alla fall
hjärteligen välment. Var så god!”
“Nej, men pojke! Kaffe! En hel påse
kaffebönor!”
“Ja, när jag var här sista påsken, gjorde det
mig så ondt, när ni sa’: ‘Det enda, jag riktigt
saknar, det är kaffetåren — den vankas inte sju
torsdagar i en vecka. Men det är kanske nyttigt för
den mänskliga naturen att försaka värdslig vällust!’
Då satte jag mig för, att till julen skulle jag då
ha med mig lite kaffe, när jag kom på besök hos er.”
“Käraste Ville! Du har ett godt hjärta mot
din gamla mor! Nå, hur har du–––-”
“Jo, när jag skulle gå i går, så bad jag
husbonden om lof, förstås. Då frågade han hur ni
hade det på gamla dar, och jag talte och
förklarade allting så godt jag kunde. Och så sa’ jag:
‘Det var en sak till, kyrkovärd!’ sa’ jag. ‘När jag
sist träffade mor, sa’ hon, att hon saknade kaffe så
fasligt — hon är ju gammal och har varit van vid
det i alla sina dar — men det är inte ‘mat för Måns’
numera, hvad henne beträffar. Nu skulle jag vilja
fråga, om det går an: jag skulle ju ha ett par stöflar
i april, om jag lefver så länge. Men om jag nu
väntade med dem till hösten, skulle jag kanske kunna
få en riksdaler eller en banko att köpa för till mor
— det räckte nog hela året ut!’ sa’ jag.”
“Hur vågade du, Ville?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
