Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Är det ‘Kama Krycka’, som kommer där nere
på vägen t”
“Linkar hon!”
“Ja.”
“Fäktar hon med armarna och slår omkring sig
med kryckan t”
“Ja.”
“Då är det hon. Det var då också en riktig
välgärning, att du kom, innan hon hade pallrat sig
hem, så jag var ensam hemma. Nu ha vi fått talas
vid lite i förtrolighet — främmande ä’ ändå alltid
främmande, du Ville! I den vägen är det
fortfarande liksom under min välmaktstid, du — nästan
åtminstone: då fick en heller inte så tidt vara i fred
och ensam med sin Gud och sitt samvete. Rika och
fattiga ha också ibland samma plågor. Jojo män
sann. Jo, det är hon — jag känner igen, hur hon
stampar snön af sig.”
“Jag är alldeles proppfull af mat nu; låt henne
gärna få smaka, om ni inte vill gömma det till er
själf, mor!”
“Åh, det ska’ en aldrig göra. Är en fattig ska’
man dela med sig hvar gång en får en godbit. Och
så är hon så snäll — snattar aldrig en bit från mig.
Ja, jag delar alltid med henne — det är så
hjärt-innerligen väl ment, ser du, Ville. Nu är hon här.
Goddag, Karna! Så du är hemma igen! Känner
du igen Ville, min son! Han har varit här förr —
han skäms inte för sin gamla mor, fast hon har
kommit ner lite på ärans stege! Hälsa vackert, Ville!”
“Goddag, goddag, Ville — hur står det till med
hälsan och kärleken! Du är lycklig ändå, du Ingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
