Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hur har du det ställdt mellan dig och
skräddarens Tilda! Duuf Har du dragit försorg om den
lille, dun! Och har hon afsagt sig alla anspr&k!
Har du skriftligt på det! Duu!”
“Det är klart för langese’n! Dumheter ha yi
gjort allal” sa’ rusth&llaren öfverlägset.
“Såå! Tala annars inte mer än för dig själf I”
Prostens ton rar kall och rusthållaren såg ned.
“För resten ska’- en så’n där slinka ha lagom
pretangsioner, och hon har fått sin rätt — öfver,
inte under! Jonas har minsann råd till det.’’
Och Mårten kråmade sig.
“Först och främst ska’ jag säga herrarne, att
Tilda inte var nå’n slinka, fast hon lät Jonas locka
sig från dygdens stig.”
“Åh, det ra’ vi väl två om!” tyckte Jonas.
“Jojo! Naturligtvis! Inte hade hon gjort det
dig förutan! Men eftersom du vill ge henne halfva
skulden, så tänk lite närmare på saken! Hon hade
— liksom du — en frestare i sitt eget kött och blod.
Men hon hade en till — det var hennes egen
husbonde — och en i sin förhoppning att ditt rika hem
skulle bli hennes — det var tre.”
“Jag lofvade henne aldrig äktenskap!”
“Nänej, men hon kände dig som en hederlig
karl. Sa’ du, att du ämnade bedra henne, kanske!
Nänej!”
“En person i min ställning kan inte gifta sig
mod en piga.”
“Hm! Men var hon god nog att vara mor åt
kommunalordförandens barn, kunde hon väl vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
