Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Och vill ändå ha honom! Jag hade nästan
trott henne bättre, den tösen.”
“Ingen är felfri och allting kan förlåtas!’2
“Jaa, när det är ångradt och godtgjordt. Hur
dn har ångrat — ja, det blir din sak, som du får
göra opp med din Gud. Men hur har du godtgjort
Tilda? Du tror att du uppfyllt allan rättfärdighet,
när du har slängt till henne några pengar åt barnet
— ditt eget barn, Jonas! Men hur har hon blifvit
godtgjord för sin sorg, sin skam, sina svikna för*
hoppningar? Nu är hennes lefnadshistoria slut —
skrifven med tårar och blod. Men din bara börjad
— du rifver bort de suddiga och nerplumpade
bladen, helt enkelt. Tror du Herren gör detsamma?
Och är du inte rädd att Bengta en gång i ett
ögonblick af misstämning kan ta’ fram de där bladen
och läsa om dem för dig? Förlåta är inte alltid det
samma som glömma. Tror du inte den tanken kan
vakna hos henne: ‘Han glömde en annan för mig
— mig kan han glömma för en tredje’?”
“Så får jag bära det”, sa’ Jonas allvarligt.
Han kände sig synbarligen slagen.
“Men då skall du inte ha din gamle
själasörjare att skylla på, ser du. På domedag skall Han
kräfva alla församlingens själar utur min hand —
jag både skall och vill göra min plikt, mot fattiga
som rika. Och jag lyser inte förrän Bengta har
varit här eller jag får fullgiltigt, tillfredsställande
bevis på att — att ingen annan sålt hennes framtid, ■
utan att hon gör det själf. Kör hem efter henne —
det är snart gjordt.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
