Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvarför inte dett Ska’ ni bli ett, s& hör
därtill också, att båda söka försona den enes fel. Han
har gifvit den lille lifvet — gif du honom
modersvården 1”
“Hvad som har varit, har jag inte med att
göra! Det är nog om jag förlåter!”
Hon reste sig upp.
“Nänej! Man kan förlåta på många vis. Hm!
Nej, sitt, sitt! Men då fruktar jag att din kärlek
inte är af rätta halten. Vore jag som du, skulle jag
inte bygga min lefnads lycka på så lösan sand, vet
du, Bengta!”
“Det där blir väl en sak mellan mig och min
hustru, skulle jag tro!” sa’ Jonas, och hans röst
darrade af vrede. “Där ska’ ingen lägga sig mellan
barken och trädet.”
“Tror du att onda tankar och hemligt agg och
all annan ohyra inte är värre — det suger all must
och saft och kraft, du!”
Jonas teg.
“En fråga till, du Bengta!” tillade prosten om
en stund. “Står där inte i denna stund någon annan
bild för dig, någon, som har varit dit* hjärta kär —
eller är det än t Skulle så vara — och det händer
oftare än världen tror, att en rik flicka kan få tycke
för en fattig yngling — så kom bara ihåg, att
Herrans hand kan allt förändra och att de hinder, som
människors själfviskhet kunna resa mellan två
hjärtan, äro ingenting. Det är först när hjärtat själf
dömer sin första, rena kärlek till döden, som hoppet
är ute — då stänger hon sig själf från den rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
