Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nehej! Ska’ det vara, så ska’ det vara
ordentligt.’1
“Men tror du inte att för Himlafaderns tron
en glädjesång från ett af barnen, som du hjälpt,
skulle klinga ändå skönare än någon orgelstämma!
Tror du inte det!”
Jeppa teg förstämd.
“Det fanns en historia förr i världen om en,
som tog från de rika och gaf de fattiga, och — och
det räknade han sig till förtjänst. Mig synes som
du också skulle ta’ miste, fast på det andra sättet:
du vill ta’ från de fattiga och värnlösa hvad både
blodets och kristendomens bud säga dig till att
gif-va, för att bringa det som gåfva åt Honom, som
råder öfver allt och som hör harmonier från
oräkneliga solsystemer — mest kanske lofsånger från
oskyldiga barnaläppar. Du har nog i ensamheten
tänkt mycket och tänkt tungt, men du har tänkt
på ditt eget vis och därför har allting ställt sig i
orätt belysning. Den lille ofödde minste, som aldrig
fick se sin far i lifvet — tror du inte, att hans
jämmer i nöd och svält skulle skära igenom, om där så
kunde bli både trumpet och basun i din orgel!”
Jeppa dolde ansiktet i händerna.
“Hvad är det då för glädje af allt hvad jag
försakat och gnidit och sparat!!,?
Prosten gick bort och klappade honom på
axeln.
“Slå nu inte öfver! Bli en far för de små
först... ”
“Det var inte så Herrans vilja — och inte
Ingas heller!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
