Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trugningar satte hon sig. Ryktaren, infödd
sockenbo, reste sig strax.
Arrendatorn såg på honom.
“Hvad är det!”
“Här i socknen sitter folk för sig och
fattiglappar för sig”, sa’ ryktaren.
“Nåå, på det viset”, sa’ arrendatorn och log.
Margareta reste sig röd i ansiktet.
“Jag sa’ ju nej”, mente hon.
“Hör du Pelle”, sa’ arrendatorn och skrattade,
“gå du bort och sitt hos min hustru, så ska’ jag
sitta hos Margareta. ’’
“Åh, nog vet en sin plats”, murrade ryktaren,
lite flat.
“En plats bredvid den fattige Lasarus kan bli
bra att ha, när Domaren en gång ställer somliga på
sin högra sida och somliga på sin vänstra”, sa’
arrendatorn allvarligt.
Ryktaren satte sig ögonblickligen på sin plats,
Margareta likaså.
“Hur gammal är Margareta!” sporde
husfadern.
“Bara på det tredje till femti, men jag har
legat sjuk i flera år: händerna ä’ sönderbrutna af
värk. Därför kan jag ingenting ta’ mig till.”
Hon visade dem — ett virrvarr af förvridna
leder.
“Det har varit en tung vädjobana”, sa’ han
vekt.
“Mer än någon kan tänka. Fattigdom är
ingenting — jag har aldrig precis svultit. Men
ovanligheten — att vara hvar mans afskrap, som Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
