Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På julagille.
Gamle “Mäster” Gummessons julagillen yoro
pä sin tid bekanta som de allra trefligaste i hela
häradet — det sade både prosten och länsmannen.
Geh då vågade inte en kristen katt säga ett ord
emot.
Alltid hade gabben Gummesson någon rolig
strof att förtälja. Han kände ju hvar kristen själ
både i Torrebacka och Regndala, där han hade
tjänstgjort i sina tjugo år och med tillhjälp af
katekes och rotting inplantat de första begreppen
af nådens ordning hos flera hundra bytingar.
Och hans käring se’n! Ja, henne skulle ni se!
Där gå inte många sådana på dussinet inte i våra
dåliga tider. Grann och god, trind och treflig, mild
som en morgonmjölk!
På julkalaset i fjol hade han fått munlädret
riktigt i gång. Och det är nu för resten inte så
underligt, att det kan hända honom, som är född
i en skomakarestuga.
“Om vi skynda oss riktigt och ta’ säkert fast”,
sa’ han, “så hinna vi med en liten skvätt till, innan
mor kommer och kör oss ut till de egyptiska
köttgrytorna i skolsalen. ‘Lite vått i sig och lite torrt
på sig och vänner omkring sig — då kan en moja
sig och behöfver inte voja sig!2 som
riksdagsman-MS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
