Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, visst ä’ dä dä!” sa’ jag.
“Törs han ta’ tösens lapp!”
“Naturligtvis — om Nord lämnar mig den.
Inte kan jag känna till alla kärlekshistorier i alla
byar.”
“Hon sa’ hur jag skulle bära mig åt. ‘Far blir
bindgalen,’ sa’ hon, ‘och kommer rännande ner till
Nord och gormar. Säg då, att Nord hade tappat
lappen och ritat ihop en annan och kommit att
skrifva galet namn — det går lätt att ta’ fel om
Anders Andersson och Arvid Andersson, när en ä’
bekant med bägge två isynnerhet!’ Finurlig unge,
hva! Ska’ vi försöka, hva! Hjälpa barnungen
och låta Vår Herre se’n sköta det. Ta’ nu betalt
både för annonsen och de 50 tidningarna — låt’en
betala ordentligt! Månntro gubbatrollet ska’
gorma och storma och hväsa och fräsa på lördag — oj
oj oj! Jag önskar det vore öfver! Men så kunna
ju också 25 riksdaler vara bra att ha, när de åro
som hittade på en landsväg. Ja, adjös mä honom
då! Men håll nu nos om dä här!”
Efter ett par minuter stack han in hufvudet
igen och följde själf efter så småningom.
“Jag glömde ju rent att tappa gubbaskrällets
lapp. Det är bäst jag tappar den här i kakelugnen
— där ligger den lugn, tills det ska’ börja eldas på
efterhosten. Det var tur jag kom ihåg, att jag
skulle tappa den, annars hade där inte blifvit något
riktigt sammanhang i det.”
Så kilade han.
Jag fick sen veta, att Mårten Mårtensson hade
blifvit rent ursinnig, när tidningarna kommo, for ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
