Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fru Odongren måste ta’ ut den hänsynslöse kritikern
p& kyrkogården. Men inte bekom det hans mamma
någonting! Hon antydde tvärtom ganska tydligt,
att de uppträdande prästerna nog inte Sjungit så
bra. Själf förstod hon sig inte mycket på sång, men
si, ett sådant öra som den pojken hade fanns det
helt visst inte maken till. Hvar gång som hans
sköterska inte sjöng som han ville, satte han i att skrika.
Se, sådan var Torkel! Och Torkel, ser ni —
Och Torkel blef A och Torkel blef O under
hela festen.
När prästerna talade om utsikten för betprisen,
passade fru Odengren på att upplysa sällskapet om
att Torkel aldrig kunde förmås att smaka en bit
socker, om det låg i sudd, utan bara, när han fick det
bart.
Och när prästerna upplyste att man kunde
vänta förlängd öfningstid för beväringen när som helst,
kramade hon det lilla byltet, så det blef blårödt i
ansiktet, och under ett anfall af krampaktig gråt
förklarade hon för sällskapet med stor bestämdhet,
att hennes son aldrig skulle få tåga ut: hon ville se
den Kristian Tyrann, som kunde våga rycka ett
barnahjärta ur sin moders armar och slänga det ut
på en öde hed och låta det gå och äta ärter och fläsk,
som kokats af otvättade karlar. Åhnej!
Alla skrattade så de lågo dubbla, och själfvaste
Truls tyckte att hon tog väl hårdt i, men han fann
lämpligast att ingenting säga. Prosten påpekade
allvarligt, att den Högste kunde taga ifrån henne
hennes afgud — hvad ville hon då göra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
